Mina första trevande steg som fotograf

Jag var nyss fyllda 11 år när jag köpte min första kamera. Jag hade fått 100 kr av farmor i födelsedagspresent, och åkte den 16 maj 1980 till Sollefteå för att göra mitt inköp. Valet föll på en instamatic-kamera: Agfa Autostar X-126 för 110 mm film. Det var ett startpaket med kameran, film, kubblixt och ett kassettband där Pekka Langer instruerade hur kameran skulle skötas, blandat med riktiga poplåtar. Jag kunde inte hejda mig efter inköpet, utan satte redan i Sollefteå igång med att fotografera bara en bit utanför fotoaffären. Ett nytt brinnande intresse var fött - fotografering i allmänhet och hästfotografering i synnerhet. Jag hade nog inte tagit några foton innan med någon annan kamera vad jag kan minnas...

Bilder tagna med Agfa Autostar X-126 år 1980-1982

Det här var långt före digitalkameran, och fotografering var betydligt mer omständigt, tidskrävande och kostsamt då i relation till vad det kan vara idag. Det var ju inte bara inköpet av kameran som kostade pengar, utan det skulle hela tiden köpas film och blixt, och framkallningen var en stor kostnad. Jag vet inte om det här med fotopåsar fanns redan i början på 80-talet, jag kände i alla fall inte till det utan lämnade in min film i fotoaffären i Sollefteå. Där var vi inte särskilt ofta, så det kunde dröja både innan filmen lämnades in och förstås innan den hämtades ut igen. Det kunde i värsta fall ta ett år innan det färdiga fotot var klart, och då gällde det att försöka komma ihåg vad man kunde ha gjort för fel när ett totalt misslyckat foto fanns med bland de bättre.

Agfa Autostar X-126 är verkligen inte kameran jag skulle rekommendera någon blivande fotograf. Maken till hopplös kamera får man väl leta efter. Ganska snart började den kärva, det gick bara att ta ungefär varannan bild, och blixten synkade inte alltid med slutaren. Jag blev snabbt frustrerad över mina foton - motiven var ju fina men kvalitén urusel och framför allt blev det alldeles för lite bilder av de 24 som fanns på rullen.

Bilder tagna med Agfa Silette år 1983

Jag kom därför att börja använda mammas gamla kamera som hon hade i sin ungdom. Agfa Silette hette den, och var en riktig småbildskamera för 135 mm film, dock utan blixt och tyvärr utan spegelobjektiv. Det gjorde att motiven på fotografierna inte riktigt blev desamma som i sökaren. Det tog ett tag innan jag lärde mig att placera mina motiv i kanterna i sökaren, för att få motivet snyggt i mitten på det färdiga fotot. Agfa Silette var en betydligt bättre kamera än Agfa Autostar X-126, men fortfarande fick jag inte riktig skärpa på korten.

Emellanåt lånade jag pappas kamera, en klassisk Olympus OM-1 med ett ljusstarkt (f1,8) 50mm objektiv. Bilderna jag tog med den kameran (och som praktiskt nog framkallades av pappa!) blev så mycket bättre, att jag inte längre ville använda Agfa Silette. Tyvärr kom det sig att pappa inte var lika förtjust i alla mina hästbilder som jag själv var, därför fick jag inte fotografera när hans rulle var i kameran, utan jag fick köpa egna rullar och använda kameran när han inte hade någon rulle i. Det här gjorde att mitt fotograferande blev ganska ojämnt, när jag väl fotograferade fick jag bränna av en rulle på en gång, i övrigt hade jag inget att fotografera med om jag inte använde Agfa Silette. Jag fotograferade mest med färgfilm, men även någon rulle svart/vitt emellanåt.

Bilder tagna med Olympus OM-1 50mm f1,8 år 1984-1985

För att finansiera mitt fotograferande som tar allt större proportioner, sålde jag kopior av mina hästfoton till samlare runt om i landet. Priset var mycket blygsamt, 3 kr/st om jag inte minns fel, men volymen var desto större så det blev nog faktiskt en liten förtjänst. Dessutom börjar jag i mitten av 80-talet skriva i olika hästtidningar och publicera mina foton. I några enstaka fall fick jag betalning, men oftast fick jag någon praktiskt sak som ersättning: kläder, ridhjälm, böcker osv. De här sakerna sålde jag sedan vidare och fick på så sätt faktiskt mina första inkomster för fotografering redan innan jag fyllt 15 år. 1984 börjar jag tävla i hoppning i relativt stor omfattning, och det går så bra att jag även här fick ett överskott tack vare prispengarna. Åter igen inga stora summor, men det räckte för att täcka tävlingskostnaderna och fotografering på tävlingsplatsen. Under den här perioden får jag ett allt mer fast grepp om pappas kamera, och den är min ständiga följeslagare.

Bilder tagna med gul kompaktkamera år 1986

När jag började gymnasiet 1986 flyttade jag från Näsåker till Nacka utanför Stockholm. Nu hade jag inte längre hästar omkring mig hela tiden, men fotograferade gjorde jag ändå. Ganska snart upptäckte jag dock att jag var väldigt ensam med att gå runt med en systemkamera, och det känns oerhört genant att plocka upp den "jättestora" kameran med manuella inställningar, när mina klasskompisar hade små smidiga "leksakskameror" med inbyggd blixt i sina handväskor. Det här påverkade mig så mycket att jag inte kunde använda Olympus-kameran, utan jag tog över familjens knallgula lilla kompaktkamera som egentligen var köpt till lillebror Jalmar. Med den här kameran fotograferade jag massor under 1986-1987, och även om kvalitén på bilderna blev betydligt sämre än jag tidigare åstadkommit, fortsatte jag med den här hopplösa lilla kameran bara för att passa in bland mina klasskompisar.

Vändningen kom under en Ålands-resa, då Jalmar behövde sin egen kamera till en skolresa och jag fick "nöja mig" med att ta med pappas kamera på resan - eller inget alls. Den här resan gjorde jag med mina jobbarkompisar, och de blev istället imponerade över att jag hade en "riktig" kamera och inte en sådan där liten fånig kompaktkamera. Tonårs-själar är väldigt mottagliga för sådana här uttryck, och jag fotograferade aldrig mer med kompaktkameran...

Bilder tagna med Olympus OM-1 50mm f1,8 och 38-85mm år 1987-1990

1990 köpte pappa ett 38-85 mm zoomobjektiv till kameran, inget märkvärdigt men det gav ändå helt nya möjligheter. Några år senare fick jag den gamla Olympus-kameran och zoomobjektivet i födelsedagspresent, då pappa köpt en nyare, mer automatiserad kamera till sig själv. Jag fortsatte i stor skala att fotografera, främst hästar men även barn och andra djur. Att det kunde vara så roligt att fotografera!